En riktig superdag

Duff har som enda hund för dagen ansvaret för att underhålla 9 jägare. Nu blir resultatet bara en killing (plus 2 killingar som han inte hinner börja jaga innan dom faller), men 8 drev i 5 såtar kan man inte vara annat än nöjd med trots att de flesta djuren lurar oss.

Holmjakt

Vad passar en torsdagsmorgon i oktober med strålande sol och vindstilla. Jo, rådjursjakt ute i holmarna förstås. Duff har ansvaret för att det skall bli till något och det gör han med den äran. Första såten är en halv holme och där blir det ett drev med bock, get och killing på samma gång. Det snurrar kring bergsklackarna och Duff byter tydligen drevdjur någon gång. En bock är på väg i famnen på mig men vänder strax utom räckhåll, Duff kommer fram och fortsätter sedan vidare innan det smäller ett skott från en passkytt. Men då är det get med killing han driver fram, djuren har förmodligen korsat varandras löpor efter att dom passerat mig. Vi fortsätter sedan med andra halvan av holmen med passkedjan kvar på samma ställe. Det händer inget på en lång stund och det börjar talas om grillar när Duff plötsligt börjar väcka. Han nystar i spåren men det går så långsamt så jag tror det är hare, småningom får han tag på djuren och det går mot kedjan. Återigen visar det sig vara get med killing och det är samma skytt denna gång också. Två killingar innan lunch är inte så illa, holmen vi är på är ganska krävande med omväxlande bergsklackarna, snår och kärr. På eftermiddagen jagar vi en bock som passerar två skyttar på skotthåll innan den smiter ut mellan två andra. På det stora hela ännu en lyckad dag för Duff.

Regn och rusk

Denna gång blev det jakt söndag och måndag. Bägge dagar börjar precis likadant med regn och tvivel på vad man håller på med. Men bägge dagar slutar med en nöjd och stolt hundägare. Totalt 9 drev och 5 rådjur denna gång. Duff låter sig kopplas någorlunda lätt också av främmande jägare, bara en gång har det blivit vals i grannbyn. Och i ett av dreven fick han stora problem en stund, troligen beroende på att det sköts flera skott ganska nära och var flera djur som for åt olika håll. I ett sådant läge visar sig bristen på rutin.

Första bytet.

I lördags var det äntligen dags att visa gubbarna vad Duff kan. Jag vet ju själv ganska bra hans förmågor så jag var inte orolig för något annat än att han skulle hamna utanför såten och jaga för sig själv. Nåja, det tog ca 5 minuter att hitta första rådjuret och sedan bar det iväg på en 30-minutersrunda innan djuret lämnade såten. Jag fick dock tag i honom ganska snabbt och kunde släppa på samma djur då det hade gått tillbaks in igen. Sedan tog det 15 minuter så small det. Duff kunde inte driva fram till djuret då det blev några förvecklingar kring en större väg, men jag lät honom spåra fram till djuret i koppel. Han var intresserad men inte speciellt bytesmedveten framme vi djuret.

Nästa såt fick Duff vila, vi kammade då noll men några djur sågs lämna området och dessa blev vårt nästa uppdrag. Efter någon minut var det skall igen. Denna gång 10 minuter innan han släppte och kom tillbaks i samma spår. Det var att ge upp ovanligt snabbt, men vi sökte oss småningom till samma område och fick tag i 3 rådjur igen. Efter några krokar och 20 minuter gick en get ut ur såten och Duff lät sig snällt kopplas av en passkytt. Det blev på det stora hela en lyckad premiär både för Duff och jägarna då vi hade med oss 4 killingar hem och inga lösa trådar.

Plantinventering

Efter ett år har mina 100 douglasgranar en överlevnadsprocent på fina 93%, och 63% ser riktig bra ut. Sämre är det med de plantor jag planterade utan markberedning i fröträdställningen intill. Där har 30% av tallplantorna och 50% av granplantorna dött. Snytbaggen är orsak.

Säsong 1

Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna.

En viktig faktor till att vi tillbringade så mycket tid i skogen var att det var betydligt jobbigare att uppfostra en valp med en 2-åring i huset än vad jag hade trott. Det var inte min första valp men nog min första 2-åring och hur som helst, vi behövde komma ut i skogen nu och då.

Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h.

Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.

Spårlöst

Under natten till lördagen drog ett snöoväder över oss och nollställde spelplanen. Under lördagens runda med Duff såg vi inte ett spår, vilket väl inte förvånade speciellt mycket. Det hade ju snöat hela natten, och hararna brukar ligga stilla då. Men på söndagen var det lika spårlöst. Duff var dock väldigt ivrig och sprang rejäla rundor, som längst över 500 meter från mig (10 minuter), lite som att han sprang för sakens skull. Typiskt nog, efter 1,5 timmars promenad, hittade vi lite spår ca 100 meter från där vi började. Efter en stund var drevet igång, men det gick inget vidare. Duff har för bråttom och slarvar för mycket, jag kan ställvis se hur han troligen går på vindvittring och är en bit ifrån spåret. Men vi hittar haren på nytt och det går lite bättre igen en stund innan han tappar tråden på nytt. Totalt ca 2 timmar arbete på den haren, effektivt drev inte alls lika mycket.

Ingen lycka denna gång

Jag tog ledig den här veckan, visade sig bli en riktigt blåsig och kall vecka. Först och främst har jag tänkt vara i skogen med motorsågen, men en sväng med Duff måste man ju också hinna med. Igår hade jag dessutom en kompis med mig, och med tanke på de senaste jakterna var jag nästan på väg att garantera hardrev. Det gjorde jag aldrig som tur var. Jag får väl skylla på kyla, blåst och strösockersnö, för Duff fick aldrig tag på haren. Söket blir vidare och ihärdigare, en gång höll han på över en halvtimme på ett litet område, och skulle väl ha hållit på ännu om jag inte hade hämtat honom. Några gånger började han rent av väcka också, men som sagt, ingen lycka denna gång.

Harfinnaren

Man börjar kunna räkna med harjakt verkar det. Denna gång försvinner Duff in skogen, är borta en kvart innan han börjar väcka och håller på med det i knappa 10 minuter till innan det blir fullt skall. Efter kanske 15 minuters drev är haren tydligen på väg åt mitt håll men får antagligen höra mig för snart kommer Duff i full karriär fram till mig. Sedan börjar det gå lite knackigt men han ger inte upp i första taget numera, kanske 2 timmars arbete med den haren innan det är färdigt. Han är mycket envis men har lite för bråttom när det kommer till kritan. Känns rentav som att kontakten med mig kunde vara lite bättre, men nog är det en riktig jakthund jag har.

3x hare

Fortfarande lite för lite snö, men på fredagen kom lite nytt passligt till helgen. Lördag morgon begav vi oss till grannbyn för att prova på deras harar. Jag ville helst undvika några nya långdrev på rådjur och var därför lite försiktig med hur jag släppte Duff. Det lyckades ganska bra för vi hittade 2 stycken harar på en förmiddag. Det blev dock inga långa drev, en försvann i besvärlig terräng och en tog till vägen. Men jag blev lite imponerad över hur han hittade den andra haren. Jag hade just släppt Duff och vi stod och funderade på var haren kunde tänkas vara när vi märkte att han var försvunnen. Och sedan det tog inte många minuter så började han skälla. Min första tanke var att nu blir det rådjursdrev, men då kom haren förbi och visade upp sig. Det blir nog inte mer än 15 minuter effektivt drev denna dag men ändå rätt lyckat.

Under söndagmorgonen kom mera snö, men för sent för att man skulle kunna se vilka spår som var färska. Det blev en dryg timmes promenad i skogen utan viltkontakt innan vi började närma oss bilen igen. Då drar Duff iväg helt plötsligt och blir borta en bra stund. Och minsann om det inte hörs skall rätt vad det är. Ny hare på benen och denna gång håller han på i ca 50 minuter. Lite oklart exakt hur länge för det blir fler vändor fram och tillbaks och på slutet vet jag inte säkert vad han håller på med. Hur som helst en riktigt fin insats igen.

Bakspår och halvmarathon

Nya erfarenheter. Duff sticker iväg med väckskall och håller på i 10 minuter. Tack vare nysnön kunde jag se att det var fel håll och han kommer förstås tillbaks efter en stund. Sen tar han rätt håll och då går det bättre. I två timmar... Han hade nog fortsatt också men jag kommer i vägen och får stopp på honom. Jag vet inte vad som tog åt honom denna gång när han inte tänkte ge upp, men det började bukta ganska bra på slutet så det är säkert en orsak. Hela drevet höll sig inom 1 km radie.

Äntligen lite snö

Det lilla som kom föll på morgonen så några nattspår kunde man inte se. Duff hittade rådjur, han var borta ca 8 minuter innan det kom skall och sedan höll han på i dryga 30 minuter. När han slutade var han som längst bort från upptaget, ca 1,6 km fågelvägen.

Så här ser man ut när det är dags att fara hem, då stannar man en bit från  bilen i protest.

Vacker morgon..

..med stillt och en aning påfruset. Farsan följde med ut för att lyssna på Duff. Han fick vad han önskade. Efter ca 200 meter längs skogsvägen hittar Duff något intressant och springer ut över en liten myr. Jag går efter och får se en hare sticka iväg över ett berg, bara att låta Duff hitta löpan då. Denna gång blir det bara 10 minuter skall innan han släpper, kanske för att det bär iväg till okänt territorium.

Nåja, vi hinner ju gå en sväng till då. Efter ett tag blir det skall på nytt i en ungskog. Det drar iväg utom hörhåll, vänder tillbaks och passerar farsan innan det fortsätter ut ur marken. En dryg halvtimme tar detta drev och är därmed nytt rådjursrekord igen. Han börjar vara riktig jakthund nu. En timme och 40 minuter är vi i skogen, effektiv morgon.

Fälla

Fick hem en byggsats igår så nu ska mårdhundarna luras.

Nytt personligt rekord

Dryga 35 minuter med en del krumbukter. Troligen hare, jag var inte med på upptaget själv och det började bukta en bit ifrån mig.

Gott nytt år!

Sista dagen för rådjursjakt. Det kan ju inte gå bra alla dagar och denna dag var lite sådan. Inför sista såten for jag hem och gick en runda med Duff istället. Och han drog iväg på en lite ovanlig runda, ganska rak kurs i över 2 kilometer innan han släppte och svängde tillbaks. Lite rådjursstil på det drevet och i sådana fall något av ett rekord då han höll på i ca 13 minuter. Återgången funkar bra nu, han tar raka spåret till mig när han är färdig.

12-slaget gick smärtfritt, det var ganska lugna fyrverkerier och Duff lyfte på sin höjd ett ögonbryn.