Duff fick också jaga tillsammans med andra bassets och taxar ett antal gånger. Det funkade riktigt fint och blev koppeldrev bara en gång. Flera gånger möttes hundarna mitt i såten och kom ut med olika djur. Som hundförare är det också skönt att veta att det finns en hund i området när man själv hamnar att hämta sin odåga i grannbyn. I det läget är för övrigt Astron guld värd, när hunden skall tas fast alltså. De flesta tycker att han är lätt att stoppa men det är inte alltid djuren går ut nära en skytt och han är ofta ganska nära drevdjuret.
Ska jag försöka sammanfatta Duffs egenskaper och förmågor så blir det ungefär så här. Han vet mycket väl vad hans uppgift är och kan söka ganska självständig, 200-meters rundor är inte ovanliga och ibland blir det 500 meter. Han väcker på färska spår och skallet hörs bra. Jag upplever att han är ärlig och blir tyst då han har problem, vilket förstås händer nu som då eftersom han har lite bråttom emellanåt. Hans intresse för hare kan vara ett litet problem då man har otåliga passkyttar som väntar. Han kan vara ganska envis om han har färska harspår att snusa i, men det är ju inte hans fel utan en följd av att vi jagat mycket hare första hösten. Han är inte speciellt bytesmedveten vilket jag tycker är bra, vill man fortsätta med nya djur så kan jag släppa honom direkt utan att han går tillbaks på det gamla. Den märkligaste grejen han gjort under året var på slutet då han tog sig an spåret av en annan hund med skadskjutet djur och följde det åt fel håll en lång stund. Månne det var blodlukten som fick honom att bli för ivrig, lite irriterande när man vet att gubbarna står och fryser.
