Gott nytt år! En sammanfattning av säsongen som varit.

Första säsongen blev på det stora hela riktigt lyckad. Tillgången på rådjur har varit god och första halvan av säsongen var det inte en såt som var tom. Duff lyckades hitta djur också när man trodde det att det inte skulle finnas. Allt eftersom hösten gick blev det svårare att komma till skott, i början fick vi i snitt 2 djur per dag och hälften av dreven resulterade. I slutändan hade vi lite under 3 drev per dag och lite över ett byte per dag. När säsongen var över hade Duff 20 djur på meritlistan, då har jag enbart räknat djur som han drivit fram till skytten och inte stänkdjur och liknande. Själv har jag inte fått skjuta något för honom ännu, men väl två djur för andra hundar.

Duff fick också jaga tillsammans med andra bassets och taxar ett antal gånger. Det funkade riktigt fint och blev koppeldrev bara en gång. Flera gånger möttes hundarna mitt i såten och kom ut med olika djur. Som hundförare är det också skönt att veta att det finns en hund i området när man själv hamnar att hämta sin odåga i grannbyn. I det läget är för övrigt Astron guld värd, när hunden skall tas fast alltså. De flesta tycker att han är lätt att stoppa men det är inte alltid djuren går ut nära en skytt och han är ofta ganska nära drevdjuret.

Ska jag försöka sammanfatta Duffs egenskaper och förmågor så blir det ungefär så här. Han vet mycket väl vad hans uppgift är och kan söka ganska självständig, 200-meters rundor är inte ovanliga och ibland blir det 500 meter. Han väcker på färska spår och skallet hörs bra. Jag upplever att han är ärlig och blir tyst då han har problem, vilket förstås händer nu som då eftersom han har lite bråttom emellanåt. Hans intresse för hare kan vara ett litet problem då man har otåliga passkyttar som väntar. Han kan vara ganska envis om han har färska harspår att snusa i, men det är ju inte hans fel utan en följd av att vi jagat mycket hare första hösten. Han är inte speciellt bytesmedveten vilket jag tycker är bra, vill man fortsätta med nya djur så kan jag släppa honom direkt utan att han går tillbaks på det gamla. Den märkligaste grejen han gjort under året var på slutet då han tog sig an spåret av en annan hund med skadskjutet djur och följde det åt fel håll en lång stund. Månne det var blodlukten som fick honom att bli för ivrig, lite irriterande när man vet att gubbarna står och fryser.

En riktig superdag

Duff har som enda hund för dagen ansvaret för att underhålla 9 jägare. Nu blir resultatet bara en killing (plus 2 killingar som han inte hinner börja jaga innan dom faller), men 8 drev i 5 såtar kan man inte vara annat än nöjd med trots att de flesta djuren lurar oss.

Holmjakt

Vad passar en torsdagsmorgon i oktober med strålande sol och vindstilla. Jo, rådjursjakt ute i holmarna förstås. Duff har ansvaret för att det skall bli till något och det gör han med den äran. Första såten är en halv holme och där blir det ett drev med bock, get och killing på samma gång. Det snurrar kring bergsklackarna och Duff byter tydligen drevdjur någon gång. En bock är på väg i famnen på mig men vänder strax utom räckhåll, Duff kommer fram och fortsätter sedan vidare innan det smäller ett skott från en passkytt. Men då är det get med killing han driver fram, djuren har förmodligen korsat varandras löpor efter att dom passerat mig. Vi fortsätter sedan med andra halvan av holmen med passkedjan kvar på samma ställe. Det händer inget på en lång stund och det börjar talas om grillar när Duff plötsligt börjar väcka. Han nystar i spåren men det går så långsamt så jag tror det är hare, småningom får han tag på djuren och det går mot kedjan. Återigen visar det sig vara get med killing och det är samma skytt denna gång också. Två killingar innan lunch är inte så illa, holmen vi är på är ganska krävande med omväxlande bergsklackarna, snår och kärr. På eftermiddagen jagar vi en bock som passerar två skyttar på skotthåll innan den smiter ut mellan två andra. På det stora hela ännu en lyckad dag för Duff.

Regn och rusk

Denna gång blev det jakt söndag och måndag. Bägge dagar börjar precis likadant med regn och tvivel på vad man håller på med. Men bägge dagar slutar med en nöjd och stolt hundägare. Totalt 9 drev och 5 rådjur denna gång. Duff låter sig kopplas någorlunda lätt också av främmande jägare, bara en gång har det blivit vals i grannbyn. Och i ett av dreven fick han stora problem en stund, troligen beroende på att det sköts flera skott ganska nära och var flera djur som for åt olika håll. I ett sådant läge visar sig bristen på rutin.

Första bytet.

I lördags var det äntligen dags att visa gubbarna vad Duff kan. Jag vet ju själv ganska bra hans förmågor så jag var inte orolig för något annat än att han skulle hamna utanför såten och jaga för sig själv. Nåja, det tog ca 5 minuter att hitta första rådjuret och sedan bar det iväg på en 30-minutersrunda innan djuret lämnade såten. Jag fick dock tag i honom ganska snabbt och kunde släppa på samma djur då det hade gått tillbaks in igen. Sedan tog det 15 minuter så small det. Duff kunde inte driva fram till djuret då det blev några förvecklingar kring en större väg, men jag lät honom spåra fram till djuret i koppel. Han var intresserad men inte speciellt bytesmedveten framme vi djuret.

Nästa såt fick Duff vila, vi kammade då noll men några djur sågs lämna området och dessa blev vårt nästa uppdrag. Efter någon minut var det skall igen. Denna gång 10 minuter innan han släppte och kom tillbaks i samma spår. Det var att ge upp ovanligt snabbt, men vi sökte oss småningom till samma område och fick tag i 3 rådjur igen. Efter några krokar och 20 minuter gick en get ut ur såten och Duff lät sig snällt kopplas av en passkytt. Det blev på det stora hela en lyckad premiär både för Duff och jägarna då vi hade med oss 4 killingar hem och inga lösa trådar.

Plantinventering

Efter ett år har mina 100 douglasgranar en överlevnadsprocent på fina 93%, och 63% ser riktig bra ut. Sämre är det med de plantor jag planterade utan markberedning i fröträdställningen intill. Där har 30% av tallplantorna och 50% av granplantorna dött. Snytbaggen är orsak.

Säsong 1

Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna.

En viktig faktor till att vi tillbringade så mycket tid i skogen var att det var betydligt jobbigare att uppfostra en valp med en 2-åring i huset än vad jag hade trott. Det var inte min första valp men nog min första 2-åring och hur som helst, vi behövde komma ut i skogen nu och då.

Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h.

Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.