Gott nytt år! En sammanfattning av säsongen som varit.

Första säsongen blev på det stora hela riktigt lyckad. Tillgången på rådjur har varit god och första halvan av säsongen var det inte en såt som var tom. Duff lyckades hitta djur också när man trodde det att det inte skulle finnas. Allt eftersom hösten gick blev det svårare att komma till skott, i början fick vi i snitt 2 djur per dag och hälften av dreven resulterade. I slutändan hade vi lite under 3 drev per dag och lite över ett byte per dag. När säsongen var över hade Duff 20 djur på meritlistan, då har jag enbart räknat djur som han drivit fram till skytten och inte stänkdjur och liknande. Själv har jag inte fått skjuta något för honom ännu, men väl två djur för andra hundar.

Duff fick också jaga tillsammans med andra bassets och taxar ett antal gånger. Det funkade riktigt fint och blev koppeldrev bara en gång. Flera gånger möttes hundarna mitt i såten och kom ut med olika djur. Som hundförare är det också skönt att veta att det finns en hund i området när man själv hamnar att hämta sin odåga i grannbyn. I det läget är för övrigt Astron guld värd, när hunden skall tas fast alltså. De flesta tycker att han är lätt att stoppa men det är inte alltid djuren går ut nära en skytt och han är ofta ganska nära drevdjuret.

Ska jag försöka sammanfatta Duffs egenskaper och förmågor så blir det ungefär så här. Han vet mycket väl vad hans uppgift är och kan söka ganska självständig, 200-meters rundor är inte ovanliga och ibland blir det 500 meter. Han väcker på färska spår och skallet hörs bra. Jag upplever att han är ärlig och blir tyst då han har problem, vilket förstås händer nu som då eftersom han har lite bråttom emellanåt. Hans intresse för hare kan vara ett litet problem då man har otåliga passkyttar som väntar. Han kan vara ganska envis om han har färska harspår att snusa i, men det är ju inte hans fel utan en följd av att vi jagat mycket hare första hösten. Han är inte speciellt bytesmedveten vilket jag tycker är bra, vill man fortsätta med nya djur så kan jag släppa honom direkt utan att han går tillbaks på det gamla. Den märkligaste grejen han gjort under året var på slutet då han tog sig an spåret av en annan hund med skadskjutet djur och följde det åt fel håll en lång stund. Månne det var blodlukten som fick honom att bli för ivrig, lite irriterande när man vet att gubbarna står och fryser.

En riktig superdag

Duff har som enda hund för dagen ansvaret för att underhålla 9 jägare. Nu blir resultatet bara en killing (plus 2 killingar som han inte hinner börja jaga innan dom faller), men 8 drev i 5 såtar kan man inte vara annat än nöjd med trots att de flesta djuren lurar oss.

Holmjakt

Vad passar en torsdagsmorgon i oktober med strålande sol och vindstilla. Jo, rådjursjakt ute i holmarna förstås. Duff har ansvaret för att det skall bli till något och det gör han med den äran. Första såten är en halv holme och där blir det ett drev med bock, get och killing på samma gång. Det snurrar kring bergsklackarna och Duff byter tydligen drevdjur någon gång. En bock är på väg i famnen på mig men vänder strax utom räckhåll, Duff kommer fram och fortsätter sedan vidare innan det smäller ett skott från en passkytt. Men då är det get med killing han driver fram, djuren har förmodligen korsat varandras löpor efter att dom passerat mig. Vi fortsätter sedan med andra halvan av holmen med passkedjan kvar på samma ställe. Det händer inget på en lång stund och det börjar talas om grillar när Duff plötsligt börjar väcka. Han nystar i spåren men det går så långsamt så jag tror det är hare, småningom får han tag på djuren och det går mot kedjan. Återigen visar det sig vara get med killing och det är samma skytt denna gång också. Två killingar innan lunch är inte så illa, holmen vi är på är ganska krävande med omväxlande bergsklackarna, snår och kärr. På eftermiddagen jagar vi en bock som passerar två skyttar på skotthåll innan den smiter ut mellan två andra. På det stora hela ännu en lyckad dag för Duff.

Regn och rusk

Denna gång blev det jakt söndag och måndag. Bägge dagar börjar precis likadant med regn och tvivel på vad man håller på med. Men bägge dagar slutar med en nöjd och stolt hundägare. Totalt 9 drev och 5 rådjur denna gång. Duff låter sig kopplas någorlunda lätt också av främmande jägare, bara en gång har det blivit vals i grannbyn. Och i ett av dreven fick han stora problem en stund, troligen beroende på att det sköts flera skott ganska nära och var flera djur som for åt olika håll. I ett sådant läge visar sig bristen på rutin.

Första bytet.

I lördags var det äntligen dags att visa gubbarna vad Duff kan. Jag vet ju själv ganska bra hans förmågor så jag var inte orolig för något annat än att han skulle hamna utanför såten och jaga för sig själv. Nåja, det tog ca 5 minuter att hitta första rådjuret och sedan bar det iväg på en 30-minutersrunda innan djuret lämnade såten. Jag fick dock tag i honom ganska snabbt och kunde släppa på samma djur då det hade gått tillbaks in igen. Sedan tog det 15 minuter så small det. Duff kunde inte driva fram till djuret då det blev några förvecklingar kring en större väg, men jag lät honom spåra fram till djuret i koppel. Han var intresserad men inte speciellt bytesmedveten framme vi djuret.

Nästa såt fick Duff vila, vi kammade då noll men några djur sågs lämna området och dessa blev vårt nästa uppdrag. Efter någon minut var det skall igen. Denna gång 10 minuter innan han släppte och kom tillbaks i samma spår. Det var att ge upp ovanligt snabbt, men vi sökte oss småningom till samma område och fick tag i 3 rådjur igen. Efter några krokar och 20 minuter gick en get ut ur såten och Duff lät sig snällt kopplas av en passkytt. Det blev på det stora hela en lyckad premiär både för Duff och jägarna då vi hade med oss 4 killingar hem och inga lösa trådar.

Säsong 1

Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna.

En viktig faktor till att vi tillbringade så mycket tid i skogen var att det var betydligt jobbigare att uppfostra en valp med en 2-åring i huset än vad jag hade trott. Det var inte min första valp men nog min första 2-åring och hur som helst, vi behövde komma ut i skogen nu och då.

Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h.

Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.

Bakspår och halvmarathon

Nya erfarenheter. Duff sticker iväg med väckskall och håller på i 10 minuter. Tack vare nysnön kunde jag se att det var fel håll och han kommer förstås tillbaks efter en stund. Sen tar han rätt håll och då går det bättre. I två timmar... Han hade nog fortsatt också men jag kommer i vägen och får stopp på honom. Jag vet inte vad som tog åt honom denna gång när han inte tänkte ge upp, men det började bukta ganska bra på slutet så det är säkert en orsak. Hela drevet höll sig inom 1 km radie.

Äntligen lite snö

Det lilla som kom föll på morgonen så några nattspår kunde man inte se. Duff hittade rådjur, han var borta ca 8 minuter innan det kom skall och sedan höll han på i dryga 30 minuter. När han slutade var han som längst bort från upptaget, ca 1,6 km fågelvägen.

Så här ser man ut när det är dags att fara hem, då stannar man en bit från  bilen i protest.

Vacker morgon..

..med stillt och en aning påfruset. Farsan följde med ut för att lyssna på Duff. Han fick vad han önskade. Efter ca 200 meter längs skogsvägen hittar Duff något intressant och springer ut över en liten myr. Jag går efter och får se en hare sticka iväg över ett berg, bara att låta Duff hitta löpan då. Denna gång blir det bara 10 minuter skall innan han släpper, kanske för att det bär iväg till okänt territorium.

Nåja, vi hinner ju gå en sväng till då. Efter ett tag blir det skall på nytt i en ungskog. Det drar iväg utom hörhåll, vänder tillbaks och passerar farsan innan det fortsätter ut ur marken. En dryg halvtimme tar detta drev och är därmed nytt rådjursrekord igen. Han börjar vara riktig jakthund nu. En timme och 40 minuter är vi i skogen, effektiv morgon.

Nytt personligt rekord

Dryga 35 minuter med en del krumbukter. Troligen hare, jag var inte med på upptaget själv och det började bukta en bit ifrån mig.

Gott nytt år!

Sista dagen för rådjursjakt. Det kan ju inte gå bra alla dagar och denna dag var lite sådan. Inför sista såten for jag hem och gick en runda med Duff istället. Och han drog iväg på en lite ovanlig runda, ganska rak kurs i över 2 kilometer innan han släppte och svängde tillbaks. Lite rådjursstil på det drevet och i sådana fall något av ett rekord då han höll på i ca 13 minuter. Återgången funkar bra nu, han tar raka spåret till mig när han är färdig.

12-slaget gick smärtfritt, det var ganska lugna fyrverkerier och Duff lyfte på sin höjd ett ögonbryn.

Söket

Ett försök att beskriva Duffs sök.. Blått är hans, rött är mitt. Idag var han riktigt i farten tyckte jag. Som bäst kanske han var borta 4,5-5 minuter och han sprang då en runda på ungefär 400 meter. Han var som längst cirka 120 bort ifrån mig, vilket kanske inte låter jättemycket men nog är fullt godkännt tycker jag.

Jul=jakt

Annandag jul har av tradition varit den stora rävjaktsdagen. Då samlades gubbar från alla socknar för jakt med vår stövare. Sedan gjorde rådjuren sitt intåg och tog över intresset och nu är det rent av ont om rävhundar. Denna annandag samlade 22 ivriga rådjursjägare för jakt i vår by. Men det är inte sagt att många skyttar gör det lättare att fånga bytet, rådjuren är vaksamma och har koll på armén. Men vi började med en riktigt stor såt och lyckades där få ett djur. Såten var närmare 90 hektar och 2,5 kilometer passlinje. Resten av dagen blev vi lurade.

Skam den som ger sig, följande dag nya tag. Jag ville dock motionera Duff lite först så halv 9 var vi i skogen i mörkret. En 50-minuters runda och ett kort rådjursdrev hann vi med innan jag anslöt till de övriga jägarna, lagom till första såten och dagsljusets inträde. Jag har nog fått frågan flera gånger om jag inte ska släppa min hund "på riktigt" men jag tänker inte göra det i år, åtminstone inte på rådjur. Denna underbara dag blåste det 15 meter per sekund och regnet kom sidlänges. Jag fick stå någon timme på en bergsknall invid en åker, där vinden riktigt kunde få upp farten och trycka in vattnet innanför kläderna. Också denna dag resulterade i ett bytesdjur.

Idag var jag ut på egen hand, blåsigt men åtminstone inte regn. Till slut hittade vi ett rådjur som Duff jagade ca 4 minuter och 700 meter. Det verkar vara det typiska rådjursdrevet för honom, om det går för fort eller inte luktar lika gott som hare vet jag inte men han släpper ganska snabbt och kommer tillbaka.

Hare x2

Helgerna flyger förbi. På lördagen var det jakt i öster. Glömde jaktradiokabeln, tappade väskan i sjön och korven i brasan. I övrigt hade vi 2 getter i farten, inget mera. Rätt så glest med vilt, kanske beroende på lo.
Sedan fanns det en knapp timme kvar med dagsljus så jag skyndade hem och ut med Duff. Vi hittade en hare som han drev i 10 minuter, tappade bort och sökte efter i 10 till innan han tog kurs rakt på mig. Fullt godkännt. (Tack fammo för barnvakten).
Söndag morgon, hård blåst och ute i skogen i gryningen. Denna dag hade jag en ängslig hund med mig som stod och tittade fundersamt in i skogen. Gissar att det var alla oljud från vind och träd som var orsaken. Gårdagens hare låg under samma buske igen. Blev 5 minuter drev innan han snabbt vände om och kom tillbaks, ängslig som sagt.

Den som söker han letar..

Det känns lite segare i skogen med Duff nu. Det är som att han skulle vara lite försiktigare än tidigare, annars är det förväntningarna som har stigit. Han håller noga koll på mig, det är bara kadaver och liknande som väcker hans intresse. En kväll hade vi 4 rådjur framför oss på en väg, vilket inte ens resulterade i ett skall en gång. Där skyller jag på regn och tilltagande mörker.
Nåja, det är bara att köra på. Idag var det lugnt och fint väder, något blött men annars bra. Jag hade till och med bössan med mig, med tanken att skjuta en hare om han skulle prestera någorlunda. För att visa på vad vi ska syssla med i skogen. På vanliga stället stöter Duff upp haren (det är långt ifrån varje gång han är på plats om ni tror det). Ca 7 minuter är det drev, sedan tappar han bort den. Inget att hurra över men desto mera glädjande då att han stannar och söker i hela 15 minuter, med enstaka väckskall. Och ännu gladare blir jag när han kommer till mig sedan, totalt är han borta en halv timme.

Generalpasset

Idag var jag till grannbyn på rådjursjakt. Lottades till generalpasset i första såten och mycket riktigt, snart kom get med killing förbi mig. Tyvärr var dom ca 10 meter för långt bort för att jag skulle kunna göra något (knappa 35 meter stegade jag det till). Duff var med hela dagen men bara som praktikant, han fick sitta i bilen och bara komma fram i pauserna. Gubbarna tyckte i varje fall att han verkade vara en väldigt social typ.
Men sen måste han förstås få komma ut och röra på sig en aning så på hemvägen gick vi en sväng i skogen. Snabbt nosade han upp get med killing och efter en kort runda, kanske en minut, så kom dom smygandes förbi mig. Efter ca 5 minuter tappade han bort dom vid en väg, och då passade vi på att avbryta och sluta för dagen.

Jaktlust

Blev ett litet drev ikväll igen. Hade dottern med mig och medan vi kastade sten i ett dike försvann Duff och började skälla efter några minuter. Sedan höll han på i 5 minuter innan han avbröt och sökte sig tillbaks till oss. Säkerligen rådjur.
Jag är rätt nöjd över hur självständigt han har börjat söka när han får upp ett spår. Men han är ju fortfarande ung och man borde väl jobba mera med dressyr och spårning, det är ju bara det att det är så roligt att se hans jaktlust.

Vitsvans

Vitsvanshjorten är på intågande på Föglö. Igårkväll fick jag se den första för egen del.
Jag var också ut med Duff en sväng. När vi gick på en skogsbilväg stod ett rådjur framför oss. Duff såg det inte men när vi passerade platsen där det stått blev det fart. Han hittade snabbt stället där djuret försvann och stack iväg efter. Sedan var det tyst i ungefär 2,5 minuter innan det kom två grova skall en bra bit in i skogen. Därefter var det igen tyst i någon minut innan han dök upp på vägen. Jag antar att han började känna sig lite ensam och skällde för att säga att nu vänder jag om och kommer tillbaka. Jaktintresset har definitivt väckts nu och man kan inte han lös riktigt hur som helst längre.

Rådjursdrev?

Jag fick bara en blixtsnabb skymt men tror nog att det var ett rådjur som Duff jagade idag. Det började med att han fick väder av något i en lite tätare skog, drog iväg en bit och började skälla. Efter 3-4 minuters skall kom han tillbaks till mig och vi gick då i riktning mot där han hade slutat. Han drog då iväg igen och började skälla på nytt, och då fick han nog också  ögonkontakt för skallet blev till ett yl och sedan bar det iväg med full fart, och efter kanske 5 minuter hördes inget mer. Efter knappa 10 minuter var han sedan tillbaka hos mig igen.

Tättrafikerad viltstig

Hittar ni alla 3 rådjur på nattbilden?