Ett försök att beskriva Duffs sök.. Blått är hans, rött är mitt. Idag var han riktigt i farten tyckte jag. Som bäst kanske han var borta 4,5-5 minuter och han sprang då en runda på ungefär 400 meter. Han var som längst cirka 120 bort ifrån mig, vilket kanske inte låter jättemycket men nog är fullt godkännt tycker jag.
Annandag jul har av tradition varit den stora rävjaktsdagen. Då samlades gubbar från alla socknar för jakt med vår stövare. Sedan gjorde rådjuren sitt intåg och tog över intresset och nu är det rent av ont om rävhundar. Denna annandag samlade 22 ivriga rådjursjägare för jakt i vår by. Men det är inte sagt att många skyttar gör det lättare att fånga bytet, rådjuren är vaksamma och har koll på armén. Men vi började med en riktigt stor såt och lyckades där få ett djur. Såten var närmare 90 hektar och 2,5 kilometer passlinje. Resten av dagen blev vi lurade.
Skam den som ger sig, följande dag nya tag. Jag ville dock motionera Duff lite först så halv 9 var vi i skogen i mörkret. En 50-minuters runda och ett kort rådjursdrev hann vi med innan jag anslöt till de övriga jägarna, lagom till första såten och dagsljusets inträde. Jag har nog fått frågan flera gånger om jag inte ska släppa min hund "på riktigt" men jag tänker inte göra det i år, åtminstone inte på rådjur. Denna underbara dag blåste det 15 meter per sekund och regnet kom sidlänges. Jag fick stå någon timme på en bergsknall invid en åker, där vinden riktigt kunde få upp farten och trycka in vattnet innanför kläderna. Också denna dag resulterade i ett bytesdjur.
Idag var jag ut på egen hand, blåsigt men åtminstone inte regn. Till slut hittade vi ett rådjur som Duff jagade ca 4 minuter och 700 meter. Det verkar vara det typiska rådjursdrevet för honom, om det går för fort eller inte luktar lika gott som hare vet jag inte men han släpper ganska snabbt och kommer tillbaka.
Efter några veckor med annat har jag varit i skogen med Duff igen. Igår jagade han en hare i åtminstone 20 minuter innan det började krångla. Haren kom nästan fram till mig men då hade Duff redan tappat bort spåret. Idag hade han en hare på benen i över en halv timme innan han gav upp. En vända kom den riktigt fint förbihoppande, med Duff ca 2 minuter bakom, men denna gång hade jag dottern och inte geväret med mig. Det verkar i varje fall som att han har börjat lära sig reda ut knepigheterna nu.
