Säsong 1

Det ena leder till det andra. Jag hade inte trott att det skulle bli så mycket jakt med Duff första säsongen som det blev. Jag hade tänkt att vi skulle hålla till runt barkbanan och träna upp söket i lugn och ro och kanske mot slutet släppa honom på allvar, kanske skjuta något för att väcka jaktlusten. Det visade sig inte behövas något byte och dessutom var det vid halvt års ålder omöjligt att släppa honom någon annanstans än på jaktmarkerna.

En viktig faktor till att vi tillbringade så mycket tid i skogen var att det var betydligt jobbigare att uppfostra en valp med en 2-åring i huset än vad jag hade trott. Det var inte min första valp men nog min första 2-åring och hur som helst, vi behövde komma ut i skogen nu och då.

Startgnistan var ju den där haren som sprättade upp framför oss när han var 4 månader gammal. Sedan har han sakta men säkert ökat på dreven. Hare var länge favoriten men mot slutet av säsongen fick han smak för rådjur, jaktlusten är mycket stark och han slutar inte i första taget. Söket har också det ökat efterhand och det är kanske det jag är mest nöjd med så här långt. Säsongen i ungefärliga siffror: hare 16 drev, totalt 8 h och rådjur 9 drev, totalt 4,5 h.

Nu är det bara att vänta på nästa säsong, eller snarare, nu borde vi öva lydnad i massor inför nästa säsong. Jag är lite orolig att han ska bli en ostoppbar jaktmaskin som sticker ut ur såten och jagar vidare för sig själv. Han är definitivt för snabb för att jägargubbarna ska kunna ta fast honom.

Spårlöst

Under natten till lördagen drog ett snöoväder över oss och nollställde spelplanen. Under lördagens runda med Duff såg vi inte ett spår, vilket väl inte förvånade speciellt mycket. Det hade ju snöat hela natten, och hararna brukar ligga stilla då. Men på söndagen var det lika spårlöst. Duff var dock väldigt ivrig och sprang rejäla rundor, som längst över 500 meter från mig (10 minuter), lite som att han sprang för sakens skull. Typiskt nog, efter 1,5 timmars promenad, hittade vi lite spår ca 100 meter från där vi började. Efter en stund var drevet igång, men det gick inget vidare. Duff har för bråttom och slarvar för mycket, jag kan ställvis se hur han troligen går på vindvittring och är en bit ifrån spåret. Men vi hittar haren på nytt och det går lite bättre igen en stund innan han tappar tråden på nytt. Totalt ca 2 timmar arbete på den haren, effektivt drev inte alls lika mycket.

Ingen lycka denna gång

Jag tog ledig den här veckan, visade sig bli en riktigt blåsig och kall vecka. Först och främst har jag tänkt vara i skogen med motorsågen, men en sväng med Duff måste man ju också hinna med. Igår hade jag dessutom en kompis med mig, och med tanke på de senaste jakterna var jag nästan på väg att garantera hardrev. Det gjorde jag aldrig som tur var. Jag får väl skylla på kyla, blåst och strösockersnö, för Duff fick aldrig tag på haren. Söket blir vidare och ihärdigare, en gång höll han på över en halvtimme på ett litet område, och skulle väl ha hållit på ännu om jag inte hade hämtat honom. Några gånger började han rent av väcka också, men som sagt, ingen lycka denna gång.

Harfinnaren

Man börjar kunna räkna med harjakt verkar det. Denna gång försvinner Duff in skogen, är borta en kvart innan han börjar väcka och håller på med det i knappa 10 minuter till innan det blir fullt skall. Efter kanske 15 minuters drev är haren tydligen på väg åt mitt håll men får antagligen höra mig för snart kommer Duff i full karriär fram till mig. Sedan börjar det gå lite knackigt men han ger inte upp i första taget numera, kanske 2 timmars arbete med den haren innan det är färdigt. Han är mycket envis men har lite för bråttom när det kommer till kritan. Känns rentav som att kontakten med mig kunde vara lite bättre, men nog är det en riktig jakthund jag har.

3x hare

Fortfarande lite för lite snö, men på fredagen kom lite nytt passligt till helgen. Lördag morgon begav vi oss till grannbyn för att prova på deras harar. Jag ville helst undvika några nya långdrev på rådjur och var därför lite försiktig med hur jag släppte Duff. Det lyckades ganska bra för vi hittade 2 stycken harar på en förmiddag. Det blev dock inga långa drev, en försvann i besvärlig terräng och en tog till vägen. Men jag blev lite imponerad över hur han hittade den andra haren. Jag hade just släppt Duff och vi stod och funderade på var haren kunde tänkas vara när vi märkte att han var försvunnen. Och sedan det tog inte många minuter så började han skälla. Min första tanke var att nu blir det rådjursdrev, men då kom haren förbi och visade upp sig. Det blir nog inte mer än 15 minuter effektivt drev denna dag men ändå rätt lyckat.

Under söndagmorgonen kom mera snö, men för sent för att man skulle kunna se vilka spår som var färska. Det blev en dryg timmes promenad i skogen utan viltkontakt innan vi började närma oss bilen igen. Då drar Duff iväg helt plötsligt och blir borta en bra stund. Och minsann om det inte hörs skall rätt vad det är. Ny hare på benen och denna gång håller han på i ca 50 minuter. Lite oklart exakt hur länge för det blir fler vändor fram och tillbaks och på slutet vet jag inte säkert vad han håller på med. Hur som helst en riktigt fin insats igen.

Vacker morgon..

..med stillt och en aning påfruset. Farsan följde med ut för att lyssna på Duff. Han fick vad han önskade. Efter ca 200 meter längs skogsvägen hittar Duff något intressant och springer ut över en liten myr. Jag går efter och får se en hare sticka iväg över ett berg, bara att låta Duff hitta löpan då. Denna gång blir det bara 10 minuter skall innan han släpper, kanske för att det bär iväg till okänt territorium.

Nåja, vi hinner ju gå en sväng till då. Efter ett tag blir det skall på nytt i en ungskog. Det drar iväg utom hörhåll, vänder tillbaks och passerar farsan innan det fortsätter ut ur marken. En dryg halvtimme tar detta drev och är därmed nytt rådjursrekord igen. Han börjar vara riktig jakthund nu. En timme och 40 minuter är vi i skogen, effektiv morgon.

Det tar sig...

Efter några veckor med annat har jag varit i skogen med Duff igen. Igår jagade han en hare i åtminstone 20 minuter innan det började krångla. Haren kom nästan fram till mig men då hade Duff redan tappat bort spåret. Idag hade han en hare på benen i över en halv timme innan han gav upp. En vända kom den riktigt fint förbihoppande, med Duff ca 2 minuter bakom, men denna gång hade jag dottern och inte geväret med mig. Det verkar i varje fall som att han har börjat lära sig reda ut knepigheterna nu.

Onödigt breda diken

Igår en lite försiktig hund, idag bättre fart. Vi hittade dessutom en hare. Duff såg den inte men när han hittade löpan blev det full fart, till granen där haren just legat och sovit. Äsch då, andra hållet då? Jo, det gick bättre. Efter knappa 10 minuter närmade sig skallet mig på nytt. Riktigt spännande en stund men haren valde en väg som var cirka 50 meter fel, eller rätt ur harens synvinkel. Sedan började haren på ny runda och då blev det för svårt.

Hare x2

Helgerna flyger förbi. På lördagen var det jakt i öster. Glömde jaktradiokabeln, tappade väskan i sjön och korven i brasan. I övrigt hade vi 2 getter i farten, inget mera. Rätt så glest med vilt, kanske beroende på lo.
Sedan fanns det en knapp timme kvar med dagsljus så jag skyndade hem och ut med Duff. Vi hittade en hare som han drev i 10 minuter, tappade bort och sökte efter i 10 till innan han tog kurs rakt på mig. Fullt godkännt. (Tack fammo för barnvakten).
Söndag morgon, hård blåst och ute i skogen i gryningen. Denna dag hade jag en ängslig hund med mig som stod och tittade fundersamt in i skogen. Gissar att det var alla oljud från vind och träd som var orsaken. Gårdagens hare låg under samma buske igen. Blev 5 minuter drev innan han snabbt vände om och kom tillbaks, ängslig som sagt.

Den som söker han letar..

Det känns lite segare i skogen med Duff nu. Det är som att han skulle vara lite försiktigare än tidigare, annars är det förväntningarna som har stigit. Han håller noga koll på mig, det är bara kadaver och liknande som väcker hans intresse. En kväll hade vi 4 rådjur framför oss på en väg, vilket inte ens resulterade i ett skall en gång. Där skyller jag på regn och tilltagande mörker.
Nåja, det är bara att köra på. Idag var det lugnt och fint väder, något blött men annars bra. Jag hade till och med bössan med mig, med tanken att skjuta en hare om han skulle prestera någorlunda. För att visa på vad vi ska syssla med i skogen. På vanliga stället stöter Duff upp haren (det är långt ifrån varje gång han är på plats om ni tror det). Ca 7 minuter är det drev, sedan tappar han bort den. Inget att hurra över men desto mera glädjande då att han stannar och söker i hela 15 minuter, med enstaka väckskall. Och ännu gladare blir jag när han kommer till mig sedan, totalt är han borta en halv timme.

Långskjuts

Senaste veckan gick utan viltkontakt för Duff. Vi har förstås varit ut några gånger men det har inte hänt så mycket. Kanske bra i och för sig så att man inte glömmer bort att han bara är en pojkspoling. Idag tog vi en runda för att söka efter harkompisen igen. Tydligen fanns det gott om lukt för Duff snusade på ivrigt, men utan att få någon ordning. Efter kanske en timme började vi söka oss hemåt igen och då hittade han rätt helt plötsligt och börjar skälla. Men sen tappar han tråden igen innan hare sticker iväg framför ögonen på oss. Då blir det förstås fullt pådrag, men sen undrar jag lite vad som hände, för efter ett kort strul drar det iväg långt. Kanske han bytte till rådjur, hur som helst så avbryter han 20 minuter efter att vi såg haren. Men då är han så nära hem att han sticker dit istället för att söka upp mig. Inte bra men ett tecken på orutin och osäkerhet kanske?

Mera hare

http://www.youtube.com/watch?v=k894jP7russ&feature=youtu.be

Man kan åtminstone lyssna, bildkvaliteten försvann någonstans på vägen.

Vi snubblade över en hare igen. Efter 5 minuter kom haren och Duff tillbaks på lagom skotthåll, sedan fortsatte de åtminstone 10 minuter till. Efter det försvann skallet i vinden och jag inte vad som hände mera. Men troligen kom Duff på våra spår och tog fel håll, för jag hittade honom vid bilen efter ett tag.

Ja vad ska man tro

Jag tog med mig familjen och plockade svamp för några dagar sedan, och rätt vad det var stack det iväg en hare framför näsan på oss. Duff följde förstås efter men inte hade jag några större förväntningar på vad som skulle hända. Men han sätter igång och skälla, överraskande grovt dessutom. Och han slutar inte heller, tiden går och snart har han hållit på i 5 minuter. Sedan kommer en vindpust och ljudet försvinner lite, jag börjar vänta att han ska komma tillbaka. Och det gör han så småningom, efter 12 minuter, med haren framför sig! Samtidigt fick jag en förklaring till succén. Det var nämligen en sällsynt cool och avslappnad hare som mer eller mindre lekte med Duff. Vi fick på första parkett se hur den stannade och väntade och putsade sig lite, innan den sprang en liten bit igen. Hur som helst, Duff fick förhoppningsvis jaktlusten väckt och jag fick höra ett fint skall. Det smakade extra gott med rådjursgryta med kantareller sedan.