Mitt under vår fredliga skogspromenad blev vi plötsligt anfallna av en råbock. Som jag uppfattade det i hastigheten så tog den Duff för en motståndare och kom springandes i full fart. Sen kom jag och störde och då visste den inte riktigt vad den skulle tro, utan vinklade av för att sedan stanna en bit bort och tänka över situationen. Som tur var så förstod inte Duff stundens allvar, tänk om han hade fått rådjursfobi... Han blev dock mycket intresserad av att se ett rådjur på några meters håll och spårade en bit med mitt stöd.
Man kan ju fråga sig hur mycket man ska utsätta en valp för, och det här kunde ju ha gått snett. Jag tycker dock att han behöver få utlopp för sin energi på annat än att springa före/efter dottern inomhus, och promenaderna är i vanliga fall lugna och sansade där han brukar få snusa på i egen takt.
