Duff har gått och blivit en riktig odåga som biter i soffor och människor och springer iväg med saker han inte får ha. Och att försöka uppfostra en hundvalp när man har en trotsig tvååring hemma är inte heller det lättaste. Just när man fått valpen att förstå att han inte får hoppa, sätter dottern igång och uppviglar igen. Det blir en ond spiral och det enda som funkar är att sära på dem ett tag. Duff kräver allt mera aktivitet och det märks bra om han inte har fått röra på sig tillräckligt någon dag. Vi tar nån sväng ut i skogen ibland, men då är han förstås ganska försiktig och håller sig nära. Han största intresse för tillfället är att äta skit, alla sorter går bra.
